Det sägs att det hela började som ett bråk om får. I hjärtat av anrika Campbeltown drev bröderna John och William Mitchell ett destilleri, Springbank Distillery. Men som så många andra destilleriägare i mitten av 1800-talet hade bröderna också en gård att sköta. Och väldigt många får. På brödernas vidsträckta ägor utanför staden bräkte tusentals av dem, men flertalet av dessa grästuggande varelser ägnade förmodligen ingen som helst tanke åt sannolikheten att de en dag, i ett annat sekel, skulle omnämnas i en halvtaskig inledning till en text om ett destilleri.

Bröderna Mitchell kom inte överens, och deras meningsskiljaktigheter ledde till att William lämnade Springbank. 1872 startade han själv ett nytt destilleri, ungefär 300 meter från Springbank. Destilleriet fick namnet Glengyle Distillery. Det kom att drivas av William Mitchells bolag fram till 1919. År 1925 delade Glengyle samma öde som det stora flertalet destillerier i Campbeltown; det stängdes ned och avvecklades. I april samma år såldes alla whiskyfaten på auktion, destilleribyggnaderna tömdes på sin utrustning och fastigheten fann nya ägare. Under åren som följde kom lokalerna att användas för helt andra värdsliga göromål. En skytteförening huserade här under en tid, och när de skjutit färdigt använde en lantbruksorganisation byggnaderna som förråd och försäljningskontor.

Campbeltown, eller ”The Wee Toon” som staden ibland kallas lokalt, ligger nästan längst ut på den långsmala halvön Kintyre i västra Skottland. Landsvägen hit från Glasgow bjuder på storslagna vyer men är slingrande och lång. En dag 75 år efter att pannorna på Glengyle hade tystnat passerade två män destilleriet under en promenad. Den äldre av dem var Springbanks ägare, Hedley Wright – släkt i rakt nedstigande led med ovannämnde John Mitchell. Den yngre av dem var Springbanks dåvarande destillerichef Frank McHardy. Utanför Glengyles k-märkta och tämligen välbevarade byggnader lade de märke till en skylt med texten ”Till salu”. I november 2000 tog historien så en oväntad vändning; Hedley Wright köpte fastigheten, och Glengyle kom återigen att tillhöra släkten Mitchell. Frank McHardy fick i uppdrag att sätta ihop och starta upp ett nytt destilleri.

Frank McHardy, tidigare Director of Production (nu pensionerad), framför sitt skötebarn Glengyle Distillery.

Våren 2004 fylldes de första faten på nya Glengyle Distillery. Men liksom på systerdestilleriet Springbank är produktionen liten. Sedan starten 2004 har personal från Springbank under några veckor om året knallat över till Glengyle och gjort en lättrökig och fruktig maltsprit. Kornet har mältats på Springbank och mäsken får jäsa förhållandevis länge (72-110 timmar) i fyra jäskar av lärkträ innan den dubbeldestilleras i pannor som hämtats från nedlagda Ben Wyvis (i produktion 1965-1977), där just Frank McHardy startade sin långa karriär i början av 1960-talet.

Destilleriet är dock förhindrat att kalla sin whisky Glengyle. När destilleriet återstartade var namnet upptaget och inarbetat av en blandmalt från ett konkurrerande bolag. Singelmalten från Glengyle säljs istället under namnet Kilkerran.

Glengyle har levererat lovande limiterade utgåvor på sin väg mot en 12-årig standardbuteljering, och när denna släpptes 2016 var vi många som provade den direkt och blev allt annat än besvikna. Det här är en skickligt komponerad buteljering som är tänkt att följa Glengyle i framtiden. Den finns lyckligtvis också att köpa i Sverige (Systembolagets beställningssortiment, 559 kronor). Doften är bra balanserad med rik exotisk (torkad) frukt, vaniljkryddiga toner från eken och en distinkt torvrök. Smaken är lätt oljig, med honung, tropisk frukt och en fint integrerad rökighet som följs upp av hintar av saltlakrits i den kryddiga, lätt sotiga eftersmaken. Den 12-åriga Kilkerran är klassisk Campbeltown med en elegant finess. Varken kryddigheten eller de annars omisskännliga dragen av saltstänk och brända gummitoner är här lika framträdande som de kan vara i en Campbeltownwhisky. Fortsätt att hålla ögonen öppna för whiskyn från detta nygamla destilleri!