Tobermory Distillery (i Tobermory)

I sorlet beställde jag en Ledaig (uttalat ungefär ‘le-TJICK’), och till min lättnad förstod bartendern genast vad jag menade! Ett tungt sommarregn hade just fallit över Tobermory på ön Isle of Mull. Alldeles utanför krogen ryckte de små fiskebåtarna i sina förtöjningar, och på sluttningarna bakom de färgglada husfasaderna som packades tätt runt hamnen klättrade träden upp mot den nu uppsprickande kvällshimlen.

Allt fler gäster angjorde bardisken. Några semesterfirande engelsmän slog sig ned vid de bästa fönsterplatserna och sträckte sig efter några laminerade matsedlar, sedvanligt instoppade mellan ketchupflaskor och servettbox på de nakna träborden. Bartendern hade upprepat namnet på den whisky jag beställde – fast med betoning på den första stavelsen istället för den andra – men i övrigt hade hon inte haft några som helst synpunkter på min inbillade fallenhet för det gaeliska språket. Hade jag frågat fiskaren som just kommit in om hur man egentligen uttalar namnet, hade han säkert skrynklat sitt väderbitna ansikte till ett uttal stick i stäv med vad alla Brand Ambassadors och whiskyjournalister har lärt oss. Och hade jag lånat hans båt och farit över till någon grannö hade de glada invånarna säkerligen slirat lite extra på vokalerna, såsom bara en skotte kan som älskar att driva med blåögda turister.

Gaeliska är ett keltiskt språk som sannolikt någon gång under 300-talet följde med nybyggare från Irland till vad som idag är Skottland. Mycket talar för att de även förde med sig ett hantverk som sedermera blev känt som uisge beatha – livets vatten. Under 1100-talet hade den skotska gaeliskan fått stor spridning och talades av de flesta i Skottland, men ett par hundra år senare började språket tappa mark. Från mitten av 1700-talet kom det att pressas tillbaka med allt våldsammare metoder, inte minst av den engelska kronan som konsekvent förknippade allt keltiskt – däribland säckpipor, skotskrutiga tyger och obegriplig gaeliska – med upproriska högländare som vägrade låta sig styras av den dåvarande kungen i London. Och uisge beatha blev uiskie, som blev usky, som blev… ja, du fattar nog.

Idag är det bara drygt en procent av den skotska befolkningen som talar gaeliska. Inte minst är det på ögruppen Hebriderna utanför västkusten som språket lever kvar. Jag glömmer aldrig hur våra hakor föll i puben på Port Charlotte Hotel på Islay när ägaren plötsligt stämde upp i en smäktande gaelisk ballad, eller hur målande en taxichaufför på Isle of Skye berättade om när han på sin allra första skoldag fick höra det engelska språket för första gången.

Gaeliskan lever även kvar i det skotska landskapet där benämningar på berg, vattendrag, sjöar, dalgångar och andra särdrag i naturen gett upphov till namn på gårdar, samhällen och – inte minst – whiskydestillerier. Språket lever sitt eget exotiska liv på whiskykartan, där destillerinamn som till exempel Abhainn Dearg och Auchroisk kan föranleda ett visst sluddrigt uttal hos den oinvigde redan före provsmakning (det förstnämnda uttalas ungefär ‘avinn DJARäck’, medan många menar att det andra ska låta lite som en besvärlig nysning: ‘å-THRASSK!’). Gaeliskan utnyttjas också fortfarande friskt vid namngivning av nya destillerier och whiskysorter.

Men namnet Ledaig, som lär betyda ungefär ”säker hamn”, går långt tillbaka. Ordet har sannolikt ett fornnordiskt ursprung, vilket har begravts i det gaeliska språket som en gammal kvarglömd vikingahjälm i torvmossen. Redan 1798 lät köpmannen John Sinclair bygga ett destilleri med namnet Ledaig vid Tobermorys strand. Destilleriets namn har sedan dess skiftat flera gånger mellan Ledaig och Tobermory, och idag är Ledaig reserverat för den rökiga sorten av destilleriet Tobermorys två singelmalter. Malten levereras från Port Ellen Maltings på Islay, där den torvröks till en fenolhalt på cirka 35–40 ppm (ungefär samma nivå som för Laphroaig och Lagavulin). Och förresten: Ledaig från produktionsåren 1972–1974 är i det närmaste kultförklarad – får du någon gång chansen att prova så missa den inte. Men nog om dessa utsvävningar; de flesta gästerna i den gemytliga atmosfären på hamnkrogen i Tobermory nöjde sig med en lager!

Slàinte mhath! [sla:ntje va]